Polman, Påhlman, von Pohlmanns ätt
Hans bana må ha varit okonventionell, men Anders Otto Påhlman bevisade gång på gång att han kunde kliva upp för andra och göra det bästa av livets utmaningar.
Anders Otto Påhlman var en adelsman som tjänstgjorde vid Smålands kavalleriregemente. Han föddes i Ugglansryd den 13 augusti 1740, överstelöjtnantens sjunde barn. Carl Gustaf Påhlman och Christina Elisabet Renner. 1752 anslöt sig Anders Otto till regementet som korpral1Detta var i allmänhet en grad av underofficer i armén. – på den tiden indikerade åldersgränsen för volontärarbete bara att man måste vara "gammal nog att hantera en musköt."2Hans Högman, ”Tilldelningssystemet – Sverige (3a),” http://www.hhogman.se/late-allotment-system-1.htm Han var 17 år när hans far dog i en stroke.
1765 var Anders Otto ledamot av fursten livdrabant (livvakt), som liknade en kunglig vakt. Han drog sig tillbaka från sin militära karriär på grund av sjukdom3Biografica, Mikrofilmade akter, Riksarkivet, SE/KrA/1051/003/P/14, bild-ID: A0066548_00390, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0066548_00390 år 1772 som ryttmästare eller ryttmästare, som motsvarade kaptensgraden, och ärvde samma år säteriet Ugglansryd efter sin far. Den 9 september 1774 gifte han sig med sin svågers systerdotter Christina Margareta Unge, ibland känd som Greta Stina, i Hemmesjö med Tegnaby, Kronobergs län. Hon var dotter till advokat Per Andersson Unge och Sofia Cornelia Stålhammar.
Anders Otto och Christina fick åtta barn – Per Gustaf (1775-1776), Carl Otto (1776-1806), Johan Fredrik (1778-1779), Anders Adam (1779-1851), Christina Sofia (1781-1864), Göran ( 1782-1830), Margareta Elisabet (1783-1856) och Emerentia (1784-1870) – varav två dog i spädbarnsåldern.
År 1783, en ansenlig corps de logis byggdes vid Ugglansryd, med ”den gamla, typiska herrgårdsstilen, brutet tak, utan frontispicer”, kanske för att bättre tillgodose den växande familjen. Nybygget var en vision:
Den har ett synnerligen vackert läge i strandsluttningen nära Stensjön, som här uppvisar en förtjusande tablå, inramad som den är av en strand, som kröns av omväxlande löv- och barrskog och så med en huvuddel av sjöns vidsträckta vatten. yta, som avbryts av ett antal täckholmar, som ligga utspridda från stranden och lägga relief på det hela. En lång halvö, bevuxen med ståtliga lövträd, sträcker sig ut i sjön från parken som omger corps de logis, och en gammal sägen berättar att denna halvö skulle [ha varit] början på en magnifik bro, som en av gårdens [tidigare] ägare arbetade med att förbinda Ugglansryd med Stensnäs på andra sidan sjön.4Josef Henrik Theophil Rosengren, 1914. Ny Smålands Beskrifning [Ny Smålandsbeskrivning] Volymerna 2-3 (Vexiö: Vexiö-bladets boktryckeri, 1914), 8, https://books.google.com.au/books?id=bKz3h4fVLksC
Anders Otto blev änka 1784, med små barn att ta hand om. Christina dog kort efter att hon fött deras dotter Emerentia, antingen från förlossning eller stroke, vid 27 års ålder.
Flera bevis pekar på en mindre känd berättelse om denna adliga familj. Stina Jönsdotter5Född 1771 i Tranhult av Jöns Jonasson och Svenborg Persdotter. arbetade på Ugglansryd som piga och bodde på Metaretorpet, en stuga i lokalerna. Mellan 1791 och 1802 fick hon sex barn med Anders Otto, vid namn Johannes (1791-1848), Brita Stina (1794-1863), Anna Greta (1796-1879), Sofia (1799-1801), Peter (1800-1874) , och Kristina (f. 1802). Johannes föddes när Stina var 20, och Anders Otto var dubbelt så gammal som hon. De följde det patronymiska namnsystemet som var rådande i Sverige på den tiden6Nils William Olsson, "Vad finns i ett svenskt efternamn?" svensk amerikansk släktforskare, vol. 1, nr 1 (1981), https://digitalcommons.augustana. edu/swensonsag/vol1/iss1/15; Anders Ottos barn med sin hustru bar däremot släktnamnet Påhlman – faderns dopnamn med suffixet för son eller dotter, alltså ”Andersson” och ”Andersdotter”.
Visst skulle det ha funnits en maktskillnad i Anders Ottos och Stinas relation, men från hans sida verkade det finnas en ansvarskänsla och kanske till och med genuin omsorg. På den tiden var det juridiskt sett ett brott att skaffa barn utom äktenskapet, med möjlighet till straff som spöstraff eller fängelse.7Geoffrey Fröberg Morris, "Hitta den okände fadern i Sverige", familysearch.org Dessutom var fadern till ett barn som föddes utom äktenskapet skyldig att betala böter, och beloppet ökade exponentiellt med antalet födda barn – men det fanns ingen skyldighet att fortsätta betala därefter. Anders Otto bidrog dock ekonomiskt till sina barns fostran och ordnade så att de kunde försörjas tills de blev myndiga.
År 1798 sålde Anders Otto Ugglansryd, vilket avslutade ett kapitel i släktens historia.8Ugglansryd köptes av baron AJ Raab och ägdes av familjen Raab åtminstone fram till mitten av 1800-talet. Den revs så småningom 1961. Han kan då ha flyttat till Agunnaryd, med Stina med honom dit eller vistas i närheten, eftersom deras senare barn alla döptes i Agunnaryd. Stina var inte trolovad och hade inte heller några framtidsutsikter – som adelsman hade detta varit otänkbart för Anders Otto; och med sex barn födda utom äktenskapet skulle Stina ha varit besläktad med en utstött. Hon var förmodligen också tvungen att "renas" av kyrkan:9Brändström Anders, "Ilegitimitet och ensamförälderskap i 1800-talets Sverige", i Annales de demographie historique (1998-2), 93-114
I den svenska protestantiska kyrkans ögon var mamman till ett oäkta barn inte "ren" och kunde inte delta i normala religiösa aktiviteter. Enligt 1686 års kyrkolag skulle hon renas. [Efter 1741] var hon tvungen att bara möta ministern och erkänna sina synder. […] Reningen avskaffades officiellt 1855, men fortsatte på lokal nivå i flera decennier. Olaglighet var också ett brott enligt 1734 års statslag. Straffet var vanligtvis böter, som mannen – om hans skuld kunde styrkas i domstol – var tänkt att betala.
Stina gifte sig dock den 4 december 1802 med drängen Anders Isaksson i Agunnaryd, kanske i ett arrangemang av Anders Otto. Paret flyttade till Stinas hemstad, Tranhult, där de skulle få fem egna barn. Två år senare gav Anders Otto dem en penninggåva till sina fem överlevande barn med Stina, avsedd för deras "mat, kläder och uppfostran" tills de blev myndiga. Gåvan uppgick till 333 1⁄3 riksdaler, eller det belopp en manlig arbetare i Sverige fick som lön för cirka 10 000 timmars arbete.10Ett uttalande undertecknat av de berörda parterna 1819 för att befrias från ytterligare anspråk ger detaljer om de belopp som gavs i gåvor 1804, och nämner också barnens yrken 1819. De tre döttrarna arbetade "i andras tjänst", den äldste sonen var skomakare, och deras andra son var hattmakare. Sunnerbo tingsrättsarkiv, Bouppteckningar och arv, Riksarkivet, SE/VALA/01582/F II/26 (1818-1819), bild-id: C0112570_01026, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0112570_01026
I början av 1800-talet var Anders Otto inblandad i en händelse på Bråna Gästhus i Agunnaryd. Detaljerna är oklara; dock ålade en domstol 1802 målsäganden Swen Holmquist att betala böter och ersätta Anders Ottos rättegångskostnader för målet.11Rolf Carlsson, “Tingsprotokoll Isak Adolf Bredendick – Historia från Odensjö,” http://odensjohistoria.se/dokument/11226bredendick.htm, tillgänglig: 2 september 2022
Anders Otto bodde troligen i Smedjemåla resten av sitt liv, troligen tillsammans med sonen Göran. Anders Otto dog den 2 september 1815 av ålderdom – han var 75 år.