Jürgen Polman (-ca 1641)

Den polmanska patriarken

Med sin flit, uthållighet och karriärval slog Jürgen Polman ut den kurs som många generationer av hans släktlinje skulle följa.

Jürgen Polman (Den äldre), även känd under namnen Georg och Göran, föddes i mitten till slutet av 1500-talet och betraktades som stamfader till den svenska familjen Påhlman. Åtminstone ett konto uttalar honom som son till Hans Polman¹Otto Magnus von Stackelberg, Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaft 1 [Genealogical Handbook of the Baltic Knighthood 1] (Görlitz: Verlag für Sippenforschung und Wappenkunde Starke, 1931), en länsskrivare i Padise, som är en historiskt betydelsefull församling som ligger i närheten av Tallinn i Estland. 

Jürgens första fru var Anna Wesell, och han gifte sig senare med Gertrud von Bremen. Hans son Jöran (även känd som Jürgen den yngre) föddes 1597. Jürgen hade tre andra söner – Claus, Henrik Johan och Fredrik. Källor tyder p岓Geschlechtsbuch der Familie von Pohlmann”, Rahvusarhiiv (Estlands nationalarkiv), Immatrikuleeritud Aadli Sugukonnaregistrid Matriklikomisjon, https://www.ra.ee/dgs/_purl.php?shc=EAA.854.3.284:1, tillgänglig: 4 mars 2023 att Claus var stamfader till släktlinjen von Pohlmann, registrerad på Riddarhuset i Reval³Namnet Reval användes i sju århundraden efter den danska erövringen av staden 1219, fram till 1918. Regionen hette historiskt Livonia, hem för livonerna, som omfattar delar av dagens Lettland och Estland. (Tallinn) under nr 112.⁴”Påhlman nr 501”, Adelsvapen-Wiki, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Påhlman_nr_501, tillgänglig: 17 mars 2022 

Under hela sitt vuxna liv verkar Jürgen ha anslutit sig till och förblivit lojal mot svenska monarker som tävlade om kontrollen över regionen. Detta bevisas av de olika, om än ibland flyktiga, fastigheter och jordskiften som han fick i utbyte för sin tjänst.

Den 20 november 1600 trädde Jürgen i tjänst hos hertig Karl av Södermanland. Ungefär vid denna tid, i utbyte mot en summa pengar som Jürgen tidigare hade förskotterat till hertigen, fick Jürgen herrgården Piigandi (Pigant).⁵Hagemeister Heinrich von. 1837. Materialien Zu Einer Geschichte Der Landgüter Livlands 2 [Der Dörptsche Kreis]. Riga: Frantz. Detta var en "riddargård" belägen i Kannapähs socken i Estland, ägd av polska familjer och senare beslagtagen av dem igen. 

Jürgen blev kapten eller hauptman vid Anzen (Antsla) i Estland 1601.⁶”Påhlman, släkt”, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7430, tillgänglig: 21 mars 2022 Hertig Karl skrev till honom och uttryckte sin glädje över att Jürgen hade lyckats värva mer än hundra bönder under det polsk-svenska kriget (1600-1611). Hertigen uppmuntrade honom att engagera ännu fler bönder i deras sak genom att lätta på skatterna för dem som tog värvning och föreslog att Jürgen skulle ta kontakt med en gammal krigare, Herman, en chaufför eller förare (en korpralgrad), som kunde leda bönderna.⁷Jakob Koit, “Estnische Bauern als Krieger während der Kämpfe in Livland 1558-1611”, Eesti Teadusliku Seltsi Rootsis aastaraamat = Annales Societatis Litterarum Estonicae in Svecia, no. 4 (januari 1966): 39-40, https://dea.digar.ee/article/JVeestirootsiselts/1966/01/0/6

Tre år senare, 1604, förklarades hertig Karl officiellt Karl IX, suverän i Sverige. Samma år, enligt Werner Tawaststjerna, 

”en grupp livländska (tyskar) adelsmän besökte Karl IX och bad att de skulle beviljas gårdar i Finland där deras fruar och barn kunde försörjas eftersom de själva kämpade mot rikets fiender. Konungen gick med på deras begäran och beordrade rådmannen Arvi Henrikinpoika Horn att av hövdingen Tönne Yrjönpoja utdelas till nämnda herrar, så att var och en av dem fick en inkomst av 150 thaler om året; livonerna var fortfarande tvungna att göra det till en bra hästtjänst.”⁸Werner Tawaststjerna, Kaarle IX:n Ja Sigismundin Taistelu Viron ja Liivinmaan Omistamisesta [Karl IX och Sigismunds kamp om äganderätten till Estland och Livland] (Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kirjapainon Oy., 1935), 248

Werner Tawaststjerna, 1935

Jürgen kan ha hört till denna grupp, eller åtminstone dragit nytta av deras begäran, eftersom han 1604 fick av Karl IX godsförläning i Sääksmäki socken.⁹Närmare bestämt kvarteren Liettula och Ridvala. i Finland som belöning för sin trogna tjänst, som han innehade i femton år. Eftersom krig var frekventa och pengarna var knappa, tilldelades dessa förläningar och landstöd istället, många av dem i Finland. Ett av kraven för att behålla dem var att göra häst(kavalleri)tjänst, och detta upprätthölls strikt. Detta illustreras i fallet med en livländare vid namn Philipp Urader, en av Jürgens jämnåriga, som mådde dåligt och inte kunde uppfylla villkoren, och som en följd av detta förlorade sitt land.

"... I april 1603 fick [Urader] instruktionen att varje livländare skulle presentera sig med sin utrustning i Viborg den 4 juni; många av hans landsmän, Thomas Bock, Jürgen Polman, Claus Nidder och andra talade med honom i maj när de åkte dit med 10 hästar …”¹⁰Friedrich Bienemann Jr., red. Baltic Monthly, LV (1903): 72

Friedrich Bienemann Jr., 1903

År 1613 beviljades Jürgen fullmakt att vara förvaltare och befälhavare för Padise, och lyda förvaltarna på Refle.¹¹Jonas Hallenberg, Svea Rikes Historia Under Konung Gustaf Adolf Den Stores Regering Konungariket Sveriges historia under kung Gustaf Adolf den stores regering. (Stockholm: Carlbohm, 1793) 67 1614 tillförsäkrades han hela Sääksmäki socken – för att ett år senare bli ombedd att avstå hälften av den till Peder Hansson, om inte Jürgen var villig att betala av Hanssons skuld.¹²Halva godset inklusive Liettula och Ridvala gick till Hansson, medan Jürgen behöll Salo och Konho till 1619 då de återkallades. Källa: Riksarkivet (Medverkande), Meddelanden från Svenska riksarkivet: Ny följd II [Meddelanden från Riksarkivet: Ny konsekvens II], Band 6, nummer 3 (Täby: Riksarkivet, 1922), 479 och Gotthard von Hansen, Die Sammlungen inländischer Alterthümer und anderer auf die baltischen Provinzen bezüglichen Gegenstände des Estländischen Provinzial-Museum [Samlingar av inhemska antikviteter och andra föremål relaterade till de baltiska provinserna i Estlands provinsmuseum] (Reval: Lindfors, 1875), 77 År 1615 pantsattes han en kort stund till den estniska riddargården Tuttomäggi (Tuudi) i Karusens socken av dess arvingar – men även detta gled undan. Byn Öetes i Fodials vakka i Emmerns socken fick honom 1623.¹³Riksarkivet (Medverkande), Meddelanden från Svenska riksarkivet: Ny följd II [Meddelanden från Riksarkivet: Ny konsekvens II], band 6, häfte 3 (Täby: Riksarkivet, 1922), 640 Ett brev från Alexander von Essen till kungen daterat 1627 pekar på ytterligare jordäganderätt – byarna Nurmsi och Sargvere i Estland hade tidigare varit utarrenderade till Jürgen, men han var skyldig att lämna tillbaka dem året därpå efter att ha använt gården. Brevet var undertecknat och förseglat av såväl Jürgen som von Essen, som hade ärvt byarna och ville ha tillbaka dem.¹⁴Alexander von Essen till kung Gustavus Adolphus, 27 maj 1627, Estlands nationalarkiv, ”Georg Pohlmanns Verpflichtung gegen Alexander von Essen wegen der Dörfer Nurmis und Sargefer”, nr. 1152, https://ais.ra.ee/en/description-unit/view?id=200000395234, tillgänglig: 17 maj 2023 

Slutligen erhöll Jürgen 1631 godset och säteriet Öötla (Oethel) i Estlands S:t Petri församling som donation av Kungl. Gustav Adolf, som han tidigare erhållit i förläning 1624. När Jürgen dog 1641 eller innan fick hans änka Gertrud behålla Öötla.¹⁵Gustaf Elgenstierna, red., Den Introducerade Svenska Adelns Attartavlor med Tillagg och Rattelser (Stockholm: Norstedt, 1925-36)

Ett imponerande porträtt av Jürgen Polman den äldre av en okänd konstnär, målat under första hälften av 1600-talet, finns i Karlbergs slotts samling i Sverige.¹⁶En kopia av målningen förvaras också på en herrgård i Sverige. Den föreställer patriarken iförd ett något strängt uttryck och generös guldfärgad klädsel med siden- och spetsdetaljer. Släktvapnet kan ses till vänster; Långt under den greppar Jürgen en stav med sin läderklädda hand i en ställning som passar en befälhavare och patriark.

Jürgen Polman i arkivet

Fotnoter

• 1
  Otto Magnus von Stackelberg, Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaft 1 [Genealogical Handbook of the Baltic Knighthood 1] (Görlitz: Verlag für Sippenforschung und Wappenkunde Starke, 1931)
• 2
  “Geschlechtsbuch der Familie von Pohlmann”, Rahvusarhiiv (Estlands nationalarkiv), Immatrikuleeritud Aadli Sugukonnaregistrid Matriklikomisjon, https://www.ra.ee/dgs/_purl.php?shc=EAA.854.3.284:1, tillgänglig: 4 mars 2023
• 3
  Namnet Reval användes i sju århundraden efter den danska erövringen av staden 1219, fram till 1918. Regionen hette historiskt Livonia, hem för livonerna, som omfattar delar av dagens Lettland och Estland.
• 4
  ”Påhlman nr 501”, Adelsvapen-Wiki, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Påhlman_nr_501, tillgänglig: 17 mars 2022 
• 5
  Hagemeister Heinrich von. 1837. Materialien Zu Einer Geschichte Der Landgüter Livlands 2 [Der Dörptsche Kreis]. Riga: Frantz.
• 6
  ”Påhlman, släkt”, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7430, tillgänglig: 21 mars 2022
• 7
  Jakob Koit, “Estnische Bauern als Krieger während der Kämpfe in Livland 1558-1611”, Eesti Teadusliku Seltsi Rootsis aastaraamat = Annales Societatis Litterarum Estonicae in Svecia, no. 4 (januari 1966): 39-40, https://dea.digar.ee/article/JVeestirootsiselts/1966/01/0/6
• 8
  Werner Tawaststjerna, Kaarle IX:n Ja Sigismundin Taistelu Viron ja Liivinmaan Omistamisesta [Karl IX och Sigismunds kamp om äganderätten till Estland och Livland] (Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kirjapainon Oy., 1935), 248
• 9
  Närmare bestämt kvarteren Liettula och Ridvala.
• 10
  Friedrich Bienemann Jr., red. Baltic Monthly, LV (1903): 72
• 11
  Jonas Hallenberg, Svea Rikes Historia Under Konung Gustaf Adolf Den Stores Regering Konungariket Sveriges historia under kung Gustaf Adolf den stores regering. (Stockholm: Carlbohm, 1793) 67
• 12
  Halva godset inklusive Liettula och Ridvala gick till Hansson, medan Jürgen behöll Salo och Konho till 1619 då de återkallades. Källa: Riksarkivet (Medverkande), Meddelanden från Svenska riksarkivet: Ny följd II [Meddelanden från Riksarkivet: Ny konsekvens II], Band 6, nummer 3 (Täby: Riksarkivet, 1922), 479 och Gotthard von Hansen, Die Sammlungen inländischer Alterthümer und anderer auf die baltischen Provinzen bezüglichen Gegenstände des Estländischen Provinzial-Museum [Samlingar av inhemska antikviteter och andra föremål relaterade till de baltiska provinserna i Estlands provinsmuseum] (Reval: Lindfors, 1875), 77
• 13
  Riksarkivet (Medverkande), Meddelanden från Svenska riksarkivet: Ny följd II [Meddelanden från Riksarkivet: Ny konsekvens II], band 6, häfte 3 (Täby: Riksarkivet, 1922), 640
• 14
  Alexander von Essen till kung Gustavus Adolphus, 27 maj 1627, Estlands nationalarkiv, ”Georg Pohlmanns Verpflichtung gegen Alexander von Essen wegen der Dörfer Nurmis und Sargefer”, nr. 1152, https://ais.ra.ee/en/description-unit/view?id=200000395234, tillgänglig: 17 maj 2023 
• 15
  Gustaf Elgenstierna, red., Den Introducerade Svenska Adelns Attartavlor med Tillagg och Rattelser (Stockholm: Norstedt, 1925-36)
• 16
  En kopia av målningen förvaras också på en herrgård i Sverige.